När energikroppen drar ur kontakten.

Det finns perioder i livet då vi vet precis vad vi längtar efter och ändå märker att någonting inom oss börjar hålla tillbaka när vi närmar oss det. Vi kan ha fattat ett beslut, känt en tydlig riktning eller burit en vision länge, men när förändringen plötsligt blir verklig händer något med energin. Den där självklara känslan försvinner. Vi börjar tveka, tappar kraft, blir lättare irriterade eller känner oss märkligt avstängda från det som bara några dagar tidigare kändes så levande.

Det är lätt att tolka det som att vi har ändrat oss. Ibland har vi förstås gjort det. Men andra gånger finns längtan fortfarande kvar under ytan. Det som har förändrats är hur mycket av vår energi som är tillgänglig för att följa den. Jag brukar tänka på det som att energikroppen kan vara mer eller mindre inkopplad.

När vi känner oss trygga, öppna och närvarande finns ett annat flöde genom kroppen. Vi har lättare att känna intuitionen, skaparkraften, lusten och den där inre rörelsen som gör att vi vet vart vi vill. När något däremot väcker stark osäkerhet kan hela systemet börja dra sig samman. Energin går närmare kroppen, vissa delar av oss blir mindre tillgängliga och det som nyss kändes möjligt kan plötsligt upplevas som långt bort. Det är lite som att försöka använda en elektrisk apparat utan att först kontrollera om kontakten fortfarande sitter i väggen. Allt finns där. Maskinen är hel. Strömmen finns. Men förbindelsen har tillfälligt brutits.

När tanken säger ja och energikroppen säger något annat

Vi lägger ofta stor vikt vid det medvetna beslutet.

Jag vill det här.
Jag är redo.
Det här känns rätt.

Men vår medvetna vilja är bara ett lager av oss. Kroppen bär sina erfarenheter. Det undermedvetna bär sådant vi inte alltid har ord för. Energifältet reagerar på människor, platser, förändringar och erfarenheter långt innan det rationella sinnet hunnit formulera vad som egentligen händer. Det innebär att vi kan vara fullständigt övertygade om att något är rätt och samtidigt märka att energisystemet börjar bromsa när vi närmar oss det.

Inom manifestationsarbete brukar man tala om att befinna sig i linje med det man vill skapa. För mig blir den förståelsen betydligt djupare när den inte stannar vid tanken eller intentionen. Att vara i linje handlar också om vad kroppen är redo att ta emot.

• Du kan längta efter att bli mer synlig och samtidigt bära gamla erfarenheter där synlighet inte har känts tryggt.

• Du kan vilja ta emot mer pengar men upptäcka att större ansvar, frihet eller förändring väcker något oväntat i dig.

• Du kan längta efter kärlek och ändå känna hur hela systemet drar sig tillbaka när någon faktiskt kommer nära.

• Du kan vilja förändra ditt liv och samtidigt bära en kropp som fortfarande söker tryggheten i det välbekanta.

• Det betyder inte att din längtan är fel. Det visar snarare att fler delar av dig behöver få följa med.

Energisystemet har sitt eget språk

När vi blir rädda tänker vi ofta att rädsla måste kännas som just rädsla. Hjärtklappning, oro, panik eller en tydlig känsla av fara. Så behöver det inte alltid vara. Ibland går systemet från rädsla till avstängdhet så snabbt att själva rädslan knappt hinner bli synlig för oss. Vi blir istället irriterade. Otåliga. Trötta. Kalla. Uppgivna.

Vi tappar lusten att fortsätta och börjar kanske tänka att det vi längtade efter ändå inte var särskilt viktigt. Det kan finnas en märklig lättnad i avstängdheten eftersom vi inte längre känner det som väckte obehaget från början. Energin har dragits tillbaka från platsen där det blev för mycket. Det är en rörelse jag tycker är viktig att känna igen, eftersom den lätt misstolkas som brist på motivation eller ett tecken på att vi valt fel väg.

Ibland är det precis tvärtom. Vi har kommit så nära någonting nytt att den del av oss som fortfarande är orienterad mot det gamla börjar reagera.

När expansion väcker gamla försvar

Det här blir särskilt tydligt när vi befinner oss i stora övergångar. När någonting håller på att förändras i oss. När vi lämnar ett gammalt sammanhang. När vi tar mer plats. När vi lyckas med något och plötsligt befinner oss på en plats vi aldrig tidigare varit på. Det är en av de saker jag tycker är mest intressanta med energiarbete: motstånd visar sig inte bara när livet går tungt. Det kan lika gärna komma när det börjar öppna sig.

Du kanske har arbetat länge mot något och känner äntligen att rörelsen finns där. Saker börjar falla på plats. Möjligheter visar sig. Du får gensvar. Och sedan händer något.

Du tappar fart.
Börjar tvivla.
Vill dra dig undan.
Prokrastinerar sådant du tidigare varit ivrig att göra.

Energin förändras så snabbt att du nästan inte känner igen dig själv. Det kan upplevas som om någon dragit i en inre nödbroms. Ur energikroppens perspektiv är det egentligen inte så märkligt. Det nya är fortfarande okänt. Och det okända kan registreras som osäkert även när det medvetet är precis vad vi har längtat efter. I shamanskt arbete återkommer vi ofta till vikten av att kunna röra oss mellan världar utan att förlora kontakten med jorden. Jag tycker att samma förståelse går att bära med sig här. Expansion behöver en rot. Ju större rörelse uppåt och utåt, desto viktigare blir förankringen nedåt.

Annars försöker vi bära mer energi än systemet hunnit göra plats för.

Det som ser ut som motstånd kan vara ett försök att skapa trygghet

Vi är ofta snabba med att vilja bli av med vårt motstånd. Vi ser det som något som står i vägen för oss. Men kroppen och energikroppen försöker sällan sabotera vår utveckling. De försöker skapa en form av säkerhet utifrån den information och de erfarenheter de har tillgång till. Det betyder inte att vi behöver lyda varje impuls att backa undan. Däremot finns det mycket att vinna på att förstå vad den försöker berätta.

Kanske gick förändringen väldigt fort. Kanske befinner du dig bland människor som gör att du håller tillbaka delar av dig själv. Kanske har du öppnat ett nytt lager i ditt arbete och behöver mer tid för integration. Kanske är det som händer egentligen större än vad du först förstod. Det är ofta här vi gör misstaget att öka trycket. När energin minskar försöker vi prestera mer. Vi sätter nya mål, skärper disciplinen, arbetar längre och pressar oss att fortsätta eftersom vi tror att lösningen måste vara att anstränga oss hårdare. Men om systemet redan har dragit sig samman kan mer press göra avståndet ännu större. Det är svårt att skapa verklig rörelse från en plats där stora delar av vår energi är upptagna med att hålla oss kvar.

Hur känns det när du är inkopplad?

Det finns en särskild kvalitet i energin när vi är öppna och förankrade samtidigt. Den behöver inte kännas spektakulär. Ofta är den väldigt enkel. Vi känner oss mjukare. Lite gladare. Mer närvarande. Det finns utrymme mellan tankarna. Vi får idéer. Vi ser möjligheter. Kreativiteten känns närmare och intuitionen blir tydligare eftersom vi inte längre använder lika mycket energi till att försvara oss mot det som händer.

Tacksamhet kan komma lättare.
Vi känner oss mer tillgängliga för livet.

Det är också i dessa tillstånd som det ofta blir lättare att uppfatta visioner, symboler och den där lågmälda kunskap som inte behöver argumentera för sig själv. Vi bara vet. Det är svårt att forcera fram den platsen. Vi kan däremot skapa förutsättningar för att återvända dit.

Reiki som stöd när energin har dragit sig tillbaka

Det här är en av de delar av Reiki jag själv tycker är särskilt intressant. Reiki kräver inte att vi först måste förstå exakt varför energin har förändrats. Vi behöver inte intellektuellt lösa varje lager innan kroppen får börja mjukna. När vi tar emot Reiki kan energisystemet få möjlighet att återgå till en friare rörelse i sin egen takt. Spänningar kan börja släppa, kroppen får sjunka djupare in i vila och energin kan åter börja röra sig genom områden där den tidigare hållits tillbaka.

Jag ser därför perioder av förändring som tider då energiarbetet ofta blir extra värdefullt. Det kan vara när du lämnar din komfortzon, när mycket förändras omkring dig, när du befinner dig mitt i en stark inre process eller när du precis har lyckats med något som för dig in på en helt ny plats i livet.

Det är också då vi ofta tänker att vi har minst tid att vila. Men just där kan behovet av återhämtning, Reiki, jordning och integration vara större än vanligt. För expansion handlar inte bara om hur långt vi kan sträcka oss. Vårt energisystem behöver också hinna bli den plats som kan bära det nya.

När du märker att kontakten har försvagats

Om du känner igen den här rörelsen behöver du inte göra den till ännu ett projekt. Börja med att bli nyfiken på när energin förändrades.

• Vad hände strax innan?

• Var det något nytt som kom in i ditt liv?

• Någon gräns du passerade?

• Något du fick som du tidigare bara hade föreställt dig?

• Någon människa du började hålla tillbaka inför?

• Känn sedan efter vad kroppen faktiskt efterfrågar. Ibland behöver den mark. Ibland stillhet. Ibland rörelse.

Det välbekanta behöver heller inte betraktas som något vi måste kasta bort så fort vi vill utvecklas. När vi befinner oss på okänd mark kan det gamla ibland fungera som en trygg plats att vila ena foten på medan den andra sakta söker sig framåt. Det är så mycket av naturen rör sig. Genom rytmer. Genom expansion och återgång. Genom perioder av växande och perioder där kraften samlas inåt igen. Kanske kan vi få röra oss på samma sätt.

Det som vill framåt behöver också få landa

Ju mer vi börjar förstå vårt eget energisystem, desto lättare blir det att känna skillnaden mellan ett sant nej och ett tillfälligt försvar. Det ena kan vara själens tydliga riktning bort från något. Det andra kan vara kroppen som behöver lite mer tid innan den är redo att följa med.

När kroppen får mer trygghet förändras ofta energin. Kreativiteten kommer tillbaka. Hjärtat känns närmare. Visionen känns åter möjlig. När vi börjar känna igen hur vårt eget energisystem rör sig blir det också lättare att förstå när vi behöver fortsätta framåt och när något i oss först behöver få landa. Energin visar ofta vägen långt innan vi själva hinner förstå den med tanken. Det är därför arbetet inte handlar om att hela tiden pressa fram mer rörelse, utan om att lyssna till det som faktiskt pågår under ytan. Ibland behöver vi öppna oss. Ibland behöver vi förankra oss. Ibland behöver vi bara låta systemet komma ikapp det liv vi redan har börjat skapa. När den förbindelsen finns kvar behöver vi inte dra oss själva framåt. Då börjar energin åter bära det vi längtar efter.

Namaste,
Linn