Blog
Sacred Path | Den Shamanska vägen.
Det finns en väg som bara du kan gå.
En stig som inte följer prestation, bekräftelse eller logik. Att vandra den vägen är att minnas vem du är, bortom mönster, masker och förväntningar. Vägen hem till dig själv ~ till din inre visdom och kraft. Det är den väg som ingen annan kan visa dig. Den kanske kommer som en stilla viskning, en längtan eller en riktning du inte kan förklara. Du bara vet. Det finns en väg som bara du kan gå. Ditt hjärta minns den.
Det du redan vet förändrar ingenting.
Du kan se dina mönster – och ändå fortsätta leva dem. När kroppen håller fast vid det sinnet försöker lämna.
Vi lever i en tid där det är lätt att tro att det är omständigheterna som håller oss tillbaka.
Om det vi fortsätter bära, mata och försvara — långt efter att livskraften redan har lämnat det.
Vad händer när vi tappar kontakten med vår egen gräns?
Vi lär oss att läsa av andra långt innan vi lär oss att läsa av oss själva.
Det vi lärde oss att tro om oss själva.
Om de gamla sanningar vi bär i kroppen, och vad som börjar förändras när vi slutar leva efter dem.
När ljuset kräver rötter.
Den spirituella vägen består inte bara av ljus. Förr eller senare leder den oss också till de platser inom oss där vi ännu inte har vågat stanna.
När spiritualitet blir undvikande.
Det finns en punkt där självutveckling slutar vara expansion och börjar bli ett intelligent sätt att gömma sig.
Din sanning kommer kosta dig människor (men ge dig dig själv).
Priset för att vara omtyckt av alla.
Det västerländska samhället tänker ofta i framåt, nästa steg, nästa mål, nästa sak som ska uppnås.
I väst förhåller vi oss till tid som om den vore linjär. Inom shamanismen ser man livet på ett annat sätt. Att allt är besjälat, allt ingår i relation och allt rör sig i cykler. Det gäller naturen, årstiderna, våra kroppar och de processer vi själva går igenom. Vi är inte skapta för att befinna oss i ständig rörelse framåt. Det finns tider för aktivitet, vila, avslut, återhämtning och början på nytt. Jag tror att dagens samhälle har tappat mycket av den självklara relation till naturen som ursprungsfolk fortfarande bär. Att ett träd, ett djur, havet eller jorden inte bara är något utanför oss, utan något vi står i relation till och också kan få stöd, vägledning och healing genom.
När vi placerar oss själva utanför naturen förlorar vi också något av vår egen tillhörighet. Inom shamanismen skulle det kunna beskrivas som en form av själsförlust. Och jag tycker att den går att känna igen i vårt samhälle: rastlösheten, sökandet och känslan av att hela tiden behöva jaga efter nästa sak, samtidigt som något mer grundläggande saknas. Mina texter är ingen lära om hur en Shamansk väg ska se ut. De är spår från min väg att vandra som fortfarande pågår.