De fem koshas – om det vi tar in genom kropp, sinne och medvetande.

Vi är vana vid att tänka på näring som något som hör kroppen till. Det vi äter påverkar hur vi mår, hur kroppen fungerar och vilket material den har att bygga sig själv av. Men människan tar emot långt mer än fysisk föda under en dag. Vi tar in världen genom ögonen, öronen, tankarna, relationerna och de energier vi befinner oss i, och allt detta behöver på något sätt tas om hand av vårt system.

Upanishaderna är de tidigaste och mest inflytelserika filosofiska texterna inom den indiska andliga traditionen, och det är där vi möter den djupgående läran om de fem koshas – de olika lager av medvetande och energi som omsluter vår sanna essens, som tillsammans sträcker sig från den fysiska kroppen till allt mer subtila nivåer av vårt medvetande. Namnet Upanishad betyder ordagrant ”att sitta ner nära” en lärare, vilket speglar texternas kärna: en intim, sökande dialog om det mänskliga sinnets natur, universums mysterier och hur vi genomskådar illusionen av separation. De beskrivs ibland som höljen kring vårt innersta själv, men kanske är det enklare att förstå dem som olika dimensioner av människan som hela tiden påverkar varandra.

Det yttersta lagret kallas Annamaya kosha, den fysiska kroppen. Ordet anna betyder föda, och kroppen är bokstavligen formad av det som kommer från jorden och som genom näring har blivit till blod, ben, muskler och vävnad. När kroppen en dag upphör återgår den till samma kretslopp som den en gång kom ur. Det finns något väldigt grundläggande i den förståelsen. Kroppen är inte skild från naturen. Den är natur. Innanför finns Pranamaya kosha, lagret av prana – livskraften som rör sig genom kroppen och som är nära förbunden med andetaget. Därefter kommer Manomaya kosha, vårt mentala och känslomässiga lager; tankarna, sinnesintrycken och den del av oss som hela tiden tolkar det vi möter. Vijnanamaya kosha hör samman med djupare förståelse, intuition och urskiljning, medan Anandamaya kosha beskrivs som det subtilaste av dessa lager, närmast den stillhet och helhet som ligger bortom det vardagliga sinnets rörelser.

När vi betraktar dessa lager av medvetande blir frågan om näring betydligt större än vad som ligger på tallriken.

För även om sinnesintryck inte är fysisk föda behöver de tas emot, sorteras och bearbetas någonstans inom oss. Ett samtal kan lämna oss lugna och klara eller fortsätta snurra i huvudet långt efteråt. En bild kan sätta sig i kroppen. En människas rädsla kan påverka hela energin i ett rum. Några minuter i ett nyhetsflöde kan förändra vårt inre tillstånd innan vi ens har hunnit lägga märke till att det har hänt. Det är lätt att glömma detta eftersom mycket av den information vi möter inte känns som ett aktivt val. Vi öppnar telefonen en stund och låter hundratals bilder, röster, konflikter och berättelser passera genom medvetandet. En rubrik följs av nästa, någon uttrycker ilska, någon annan rädsla, ytterligare någon visar upp ett till synes perfekt liv. Det mesta försvinner snabbt ur vårt medvetna minne, men det betyder inte nödvändigtvis att vårt system förblev opåverkat.

Den yogiska filosofin använder begreppen sattva, rajas och tamas för att beskriva olika kvaliteter som finns både i naturen och i människans medvetande. Sattva hör samman med klarhet, harmoni och balans. Rajas med rörelse, drivkraft, begär och rastlöshet. Tamas med tyngd, tröghet och mörker. Ingen människa befinner sig helt i en enda av dessa kvaliteter, och de fyller alla en funktion, men de hjälper oss att förstå varför olika former av innehåll påverkar oss så olika.

Det som ger utrymme för eftertanke, närvaro och verklig förståelse kan lämna sinnet klarare än det var innan. Annat väcker rastlöshet och behovet av ännu mer stimulans. Och sådant som ständigt matar rädsla, hat, hopplöshet eller konflikt kan efter en tid färga hur världen uppfattas, även när vi från början bara tänkte att vi skulle hålla oss informerade. Det här blir särskilt tydligt i ett polariserat samhälle där mycket kommunikation bygger på att snabbt placera människor på olika sidor. Vem hör till oss? Vem hör till dem? Vem har rätt? Vem har fel? Det går fort att dras in i andras övertygelser och konflikter, framför allt när samma budskap återkommer från många håll. Till slut kan det bli svårt att urskilja vad som faktiskt är den egna upplevelsen och vad som har blivit inmatat utifrån.

Urskiljning handlar därför också om att veta vad vi låter få tillträde till vårt inre. Inte för att isolera oss från världen eller bara söka sådant som känns behagligt, utan för att förstå att uppmärksamheten har betydelse. Det vi återkommer till, vistas i och matar med energi får lättare fäste i oss.

Ibland kan det innebära att avstå en stund.

En promenad utan telefon. Några dagar utan nyhetsflödet. Tystnad i stället för ännu en podd i öronen. Att lämna ett samtal när man märker att något inom en börjar krympa. Att lägga märke till vilka människor man känner sig mer närvarande tillsammans med och vilka sammanhang som gång på gång lämnar kroppen spänd eller sinnet splittrat. En sådan mental fasta behöver inte vara dramatisk, utan den kan snarare ge utrymme för det som redan finns inom oss att hinna fram.

Det innebär också att gränser får en annan betydelse. Ett öppet hjärta behöver inte betyda att allt ska släppas in. Medkänsla kräver inte att vi gör oss gränslösa, och andlig mognad innebär inte att alltid vara tillmötesgående eller undvika konflikt. Det går att möta världen med kärlek och samtidigt vara tydlig med vad man själv deltar i, vilka energier man ger näring åt och när det är dags att säga nej. Kanske är det just där Vijnanamaya kosha – urskiljningens lager – blir särskilt intressant. Det räcker inte alltid att veta mycket eller att ha tillgång till mer information. Vi behöver också kunna känna skillnaden mellan det som fördjupar vår förståelse och det som bara fyller vårt medvetande med mer brus.

Den frågan blir allt viktigare i en tid där vi kan konsumera information nästan utan slut. Vad får näring genom det vi ger vår uppmärksamhet? Och vad inom oss behöver ibland få vara ifred från allt som vill bli insläppt?

Linn